Min matfilosofi
OBS! Långt och tråkigt textinlägg där jag förklarar lite hur jag tänker kring matlagning. Ni måste inte läsa det om ni inte vill.
I något år nu har jag haft vanan att när jag lagar en ny maträtt så lägger jag upp "Dagens middagstips" på Facebook och skryter lite. För det mesta verkar folk gilla det, men det har även kommit en grupp som kräver att jag ska bjuda folk på middag (http://www.facebook.com/?ref=logo#!/group.php?gid=101013309941426&ref=ts) och en del förslag på att skriva en kokbok (mest från min lillebror). Middagen har inte blivit av än tråkigt nog, men här kommer i alla fall kokboken!
Nu vill jag inte att ni tror att det här är en sån där jätteseriös matälskare som går på matmässor, jobbar med det eller ens läser andra matbloggar. Mat är inte mitt liv, det är bara en hobby som jag har.
Jag har inte heller världens bästa förutsättningar för avancerade maträtter, jag har varken mycket pengar (studentlånet ska räcka till mycket saker) eller ett stort kök. Jag bor i en liten studentlägenhet, så det är pentry/köksskåp som gäller. Jag har 2 plattor och en liten ugn, men bara 2 av de 3 kan vara igång samtidigt, så det får man jobba sig runt. Men jag får det att fungera!
Studentmat är tråkigt! Jag står inte ut med att äta euroshoppernudlar eller wok (minimajs, urk). Om jag äter för "enkel" mat så tröttnar jag direkt. Ska det va något man ska kunna äta som matlåda i flera dagar så måste det smaka mer och framför allt vara gott! Därför spenderar jag nog aningen mer pengar på maten än vad studenter normalt gör. Köper lite roligare ingredienser och ser till att maten blir aningen mer spännande. Men det här är fortfarande mat som verkligen fungerar som studentmat. Jag blir inte ruinerad, jag tröttnar inte på min mat och nästan all mat fungerar som matlådor. Så student eller inte student är du ändå välkommen att ta mina matförslag, använda dem, ändra så de passar dina smaklökar eller slaviskt följa mina halvnoggranna recept om du hellre gör sånt. Det är helt upp till dig, men lämna gärna en kommentar och berätta vad och hur du gjorde. Det är alltid kul att höra sånt!
Jag lärde mig laga mat genom att laga hemma åt familjen. På den tiden tyckte jag det va jobbigt att min mamma och styvpappa tvingade mig att laga middag en till ett par gånger i veckan, men nu tackar jag dem verkligen för det. Dom lärde mig grunderna, och när jag väl kunde dem så kom resten med erfarenhet efter många lyckade (och ett par misslyckade) försök. Jag går nästan aldrig på recept, jag lagar på känsla. Jag går i mataffären och föreställer mig en smak och en känsla av maten. Vill jag ha pasta och en krämig sås? Eller kanske ris med kött? Sen försöker jag hitta de ingredienser som ska ge mig just den känslan jag vill ha. Det är just så som jag har lyckats komma på många av mina maträtter. Många har inga namn, andra finns redan, men så skapar jag min egen variant av det. Grejen är i alla fall att jag nästan alltid improviserar. Det blir mycket roligare så!
Det här var mitt tråkiga och långa textinlägg. Men jag kände att jag ville ha med det för att verkligen kunna förklara för er hur jag tänker kring mat och varför jag gör det jag gör. Jag lovar att nästa inlägg blir roligare med bilder och ett gott recept!
And don't forget to kiss your cook!
/Micke
I något år nu har jag haft vanan att när jag lagar en ny maträtt så lägger jag upp "Dagens middagstips" på Facebook och skryter lite. För det mesta verkar folk gilla det, men det har även kommit en grupp som kräver att jag ska bjuda folk på middag (http://www.facebook.com/?ref=logo#!/group.php?gid=101013309941426&ref=ts) och en del förslag på att skriva en kokbok (mest från min lillebror). Middagen har inte blivit av än tråkigt nog, men här kommer i alla fall kokboken!
Nu vill jag inte att ni tror att det här är en sån där jätteseriös matälskare som går på matmässor, jobbar med det eller ens läser andra matbloggar. Mat är inte mitt liv, det är bara en hobby som jag har.
Jag har inte heller världens bästa förutsättningar för avancerade maträtter, jag har varken mycket pengar (studentlånet ska räcka till mycket saker) eller ett stort kök. Jag bor i en liten studentlägenhet, så det är pentry/köksskåp som gäller. Jag har 2 plattor och en liten ugn, men bara 2 av de 3 kan vara igång samtidigt, så det får man jobba sig runt. Men jag får det att fungera!
Studentmat är tråkigt! Jag står inte ut med att äta euroshoppernudlar eller wok (minimajs, urk). Om jag äter för "enkel" mat så tröttnar jag direkt. Ska det va något man ska kunna äta som matlåda i flera dagar så måste det smaka mer och framför allt vara gott! Därför spenderar jag nog aningen mer pengar på maten än vad studenter normalt gör. Köper lite roligare ingredienser och ser till att maten blir aningen mer spännande. Men det här är fortfarande mat som verkligen fungerar som studentmat. Jag blir inte ruinerad, jag tröttnar inte på min mat och nästan all mat fungerar som matlådor. Så student eller inte student är du ändå välkommen att ta mina matförslag, använda dem, ändra så de passar dina smaklökar eller slaviskt följa mina halvnoggranna recept om du hellre gör sånt. Det är helt upp till dig, men lämna gärna en kommentar och berätta vad och hur du gjorde. Det är alltid kul att höra sånt!
Jag lärde mig laga mat genom att laga hemma åt familjen. På den tiden tyckte jag det va jobbigt att min mamma och styvpappa tvingade mig att laga middag en till ett par gånger i veckan, men nu tackar jag dem verkligen för det. Dom lärde mig grunderna, och när jag väl kunde dem så kom resten med erfarenhet efter många lyckade (och ett par misslyckade) försök. Jag går nästan aldrig på recept, jag lagar på känsla. Jag går i mataffären och föreställer mig en smak och en känsla av maten. Vill jag ha pasta och en krämig sås? Eller kanske ris med kött? Sen försöker jag hitta de ingredienser som ska ge mig just den känslan jag vill ha. Det är just så som jag har lyckats komma på många av mina maträtter. Många har inga namn, andra finns redan, men så skapar jag min egen variant av det. Grejen är i alla fall att jag nästan alltid improviserar. Det blir mycket roligare så!
Det här var mitt tråkiga och långa textinlägg. Men jag kände att jag ville ha med det för att verkligen kunna förklara för er hur jag tänker kring mat och varför jag gör det jag gör. Jag lovar att nästa inlägg blir roligare med bilder och ett gott recept!
And don't forget to kiss your cook!
/Micke
Kommentarer
Postat av: mai
as Chinese would say: couch! ← which basically means, I'm the first one :D
Bon appétit!
Postat av: Nhina
Yay äntligen lite inlägg! Det ska bli jätte roligt att följa bloggen. Jag vill lobba för att du gör ett inlägg om okonomiyaki. Jagh ar ju en egen version av det och det hade varit intressant att se hur du gör. Dessutom hoppas jag att köket/kokskåpet i tvåorna fungerar som det ska, helst med möjlighet att ha igång plattor och ugn samtidigt ^^
Trackback
